Angorakatten är jag, som äntligen har tagit över hela serien, eller om ni behagar kalla den för sagan. Förvandlar skogen kring berget till en trädgård kring ett slott.

Tassar fram på murkrönet, blickar ned mot kattmyntan i rabatten. Här har jag redan levt flera liv, varav ett ihop med Marie Antoinette. Emellertid nu är det jag som är drottningen.

Har just schasat bort några deltagare, ödmjukat mig för andra, tämjt somliga och anställt i min närmaste stab. 

Fårskallen får bli en vanlig beundrare med bonnig dialekt, som jag älskar lika mycket som molntussarna på sommarhimlen.

Älgen trodde nog han skulle bli konung, men får nöja sig att patrullera som soldat och blåsa revelj (i trumpet, medan horn godkänns bara om han övar sig).

Tornugglan betror jag uppdraget att ta hand om alla brev som vill in och ut ur slottet, även mindre möbler och större askar skall han leverera.

Flamingon låter jag blåsas upp som en ballong eller badring till officiell leksak - fast anar att djupt därinne ruvar en stackars ytlig barbiedocka.

Bulldoggen tvingas jogga ända bort till kojan i skogen, som ej angår mig - där må hunden befatta sig med vad som än ankommer den.

Sandödlan har jag ingen aning vad hen ska va bra för, ehuru hen bara ringlar nere vid dammen (halvt ödelagd) och tenderar förgifta vattenförsörjningen till hela slottet.

Schimpans A uppgraderas till min livvakt.

Schimpans B degraderas till min gycklare [joker, narr].

Harkranken hoppar in, som en objuden gäst från augusti redan i maj, eftersom fjärilen fladdrade bort sig och blev sjuk [krank].

Tvättbjörnen bör tjänstgöra som min doktor [som ni kallar veterinär], ty dess flitiga studier av såväl anatomi som psykologi vid teve-skärmarna lär komma väl tillpass, att göra tunga tassar lätta.

Delfinen synes alldeles för fin och jävligt socialt lekfull - kan komma min vitaste spegelbild att drabbas av svartsjuka - så blir bäst att jag låser in henne i badrummet.

Flodhästen funkar dåligt att rida på, i egen hög person - så den får stå likt en bro utanför murarna, och vara stabil i största allmänhet.

Skalbaggen må gärna bli min personliga assistent och påklädare, en sådan där butler i frack som serverar bestämd mat på sängkanten, men som dessvärre icke orkar bära mig.

Fladdermusen ombeds hänga sig stilla i skafferiet (och hålla käft så man slipper få tinnitus) istället för att irra inuti min garderob och testa varje toilette.

Martallen förtrollar jag till något djur, företrädesvis en bläckfisk som var påtänkt - fast har fortfarande icke spikat vilken väg denna krokiga skapelse skall ta.

Rävsvansen använder jag som min egen svans, sopar trapporna i elegant dans - ända tills begriper att räven närmare bestämt är min son eller dotter och därmed prins(essa).