Nu har vinden bedarrat

och solen upptäckt Jorden

jag väcker lust i din rörelse

och hämtar dina tårars tröst

men tanken vinglar

rösten hindrar

känslorna att lägga sig still.

Bilder av resternas hopp

bestryker min sömn

som slav under mörkret

kan jag inte bryta ny tid

finns ingen sanning att betvivla

ingen källa att släcka törsten i.

Nu driver dikten sin flotte

över öppet hav

inga ord kan styra vågens väg

ingen strand kan känna

dramatikens steg.