När dina läppar möter mina
I detta hemlighetsmakeri –
I en stund av dimma,
När tjejen jag borde älska,
Den jag intalar mig själv att jag älskar…
Som jag kanske inte alls älskar –
Lämnar rummet.

Och vi två är kvar.
Ensamma.

Och när dimman förskingras
Men visar
Det vi innerst inne egentligen vill –
Så kommer du
Och sätter dig i min famn.

Du ler
In i min nakna själ.

Du klär av mig
Med dina smaragder till ögon,
Och du gör det vackert.
Mjukt.
Sensuellt.

Så att jag ryser vid tanken
Här och nu.
Känner hur gåshuden stegrar,
Din varma kropp,
Dina händer
Som läggs runt min midja.

Hur du tar initiativet
Till intim beröring –

När dina läppar möter mina
Och mitt liv stannar upp
För en sekund.

När jag måste fundera.
Och splittringen
Som gror inom mig
Mellan rätt och fel.

Det känns rätt.
Jävligt rätt.
Men jag vet
Att det är fel.

Moraliskt fel.

När tjejen jag intalade mig att jag älskade
Lämnade rummet –
Och verkligheten slog mig
Med en smäll.

Men jag förtränger det.
Förtränger alla destruktiva tankar
Jag någonsin burit.

Och lägger fokus på dig –
På din kropps sköna,
Mjuka närhet.

Hur vi berör varandra.
Hur du kysser mig
Som att jag vore ditt allt.

Hur rätt det känns i kroppen.
Hur jag känner
Att det exploderar
Av känslor –

Ett berusande toxic,
Rent ut sagt episkt
I sin enkelhet.

Och jag stannar där –
I denna stunden.

Etsar fast det
I minsta millisekund
Och skapar
Den klaraste film
I mitt inre –

Som för evigt stannar
Likt en vacker,
Men brutal,
Sjukdom.