Du skriver att jag

jämt har varit din klippa,

förblir en fast punkt genom

stormar som kommer och

går på livets vatten, medan

du knappt orkade simma längre

fick jag känna dina händer

och mycket mer av dig

skönt tryckta emot 

min hårdaste, högsta grund

som håller tillvaron torr

tills vi båda mjuknar

Ja, vill gärna vara den klippan

varpå solglimtar klarar av

att värma stelfruset mörker

där december möter juni,

likt upptrasslade segelhärvor 

eller fastklamrade spegelskärvor

som frivilligt biter

varandra i svansen,

efter ett och ett

halvt år tillsammans

landar alltid ditt söta moln 

titt som tätt på min salta topp