Gud är klädd i svart. Du viskar, dåligt tecken
Döda barn vid hans fötter, de ser ut att sova,
du viskar, de ser ut som att de lekt klart för dan
att de precis lagt sig och snart reser sig igen
Du viskar att de ser så lugna ut, nyss var det
ett himla liv, men nu är de lugna, du viskar
det är alltid så, det är de som tystnar först

Det är så mycket väsen och skrik annars
det är radio och tv och internet och allt sånt
Vuxna som tusen mil bort skriker analyser
mot varandra om hur allt blev som det blev,
om vem som gjorde vad först. Bilder på såna som
stridit och kämpat, på de som förlorat och vunnit,
du viskar, som om att någon av dom vunnit

De hör inte, de fortsätter bara, nu om
markområden som tappats, om mineraler
och ekonomiska konsekvenser. Vuxna som
skriker om vuxna saker men du, du viskar:
barnen är tysta nu, klart ingen hör dom nu
när de är tysta. Du ser något och skrattar till.
Du pekar på Gud klädd i svart där han rör
sig förvirrat över fälten och du viskar
han försöker förstå han också,
han fattar lika lite som vi