Det fanns en tid

i tron att det var bättre förr

öppna ärlighetens dörr

bortom vemod och sorgsenhet

det fanns en önskning

om försöka försaka tidens tand

granne med ruinens stupande rand

sökande efter återfödelsens sanning

omgärdat av en cementerad tro

av att få mötas igen leende

i ett kärt omfamnande återseende

under ekens krona finna den ro

längs med gravgårdens minneslund

lämna det egenhändigt byggda masoleumet

öppna dörren till sorgsenhetens segment

seende solens ljusa rund

låtom de ljusa stunderna vara

på den plats i dina stilla sinnen

där eftertänksamheten söker de minnen

stärkande andetagens skara

medvetenheten om dödens väntrum

förbliver stilla vag

under stjärnornas ljusa morgondag

glömskan minner om levande andetag

... din tid är nu