då hon entrar stranden
ett lätt sorl bryter ut
konstnärerna flockas
skissblocken tas fram

måhända den tranliknande halsen
eller kanske den svanvita skruden
kurvorna och den anklika hållningen
hon ser alla de förhoppningsfulla ynglingarna 

de breda höfterna sprider ut sig i sanden
i det blonda hårsvallet slingrar näckrosor
azurblåa ögonparen skärskådar pennorna
i dagdrömmen hon minns gårdagskvällens regn

ingen vet hennes namn
men dem ropar ändå efter henne
hon vill bara försvinna inkognito  
fly in i minnet av gårdagens regnvåta kvällning

för en stund möts hon av förståelse
i en sekund ser hon en svarande blick
men bortom horisonten manar en oro
där svaret hon fick blev allt annat än gott

detta är att vara ung bedårande vacker och klok
detta är att veta sin rätta plats innan någon vet
vad det innebär att lämna sina barndomsdrömmar  
detta är att tvingas ned och bort ifrån sig själv

men ingen har ännu förstått... kluvenheten i
att ha fötts till flicka...