1974: Pappa Ingo är på dekis efter att ha varit uppe i en rättegång angående oegentligheter i en konkurs för fyra år sedan. Hans paranoja är sagolik, han tror att SÄPO är ute efter honom. Jag och Klas sitter på hans sängkant och sjunger godnattvisor. Pappa är konstant starkt påverkad av stesolid och vodka, går i en träningsoverall och duschar aldrig. Jag får ont i magen av hans urballade tillstånd, men mamma Doris är så ignorant, optimistisk och glad. Kompisarna hånar mig för pappas skull, att han han har legat inne för avgiftning och dessutom på Mellringe Mentalsjukhus. Då citerar jag Gunnar Ekelöf för mina så kallade vänner så brukar de bli tysta. Min enda äkta vän Klas håller mig i sin famn och tröstar. Vi täljer barkbåtar och låter de segla i den närliggande bäcken. Storebrorsan Åke är påtänd och skriker hur mycket han hatar Pappa ocjbsen kastar han sig ut från andra våningen. Pappa är en hösäck som överhuvudtaget inte bryr sig. Men jag älskar honom så att det gör riktigt ont. Fröken i skolan läser högt ur boken om Narnia. Det är så skönt och befriande att se friska och välmående vuxna människor. Min bästa vän Klas räknas som en byfåne och en del barn kastar sten på honom och då är det jag som tröstar. Klas är 49 år gammal och och har suttit på Västra Mark Mentalsjukhus i många år. Hans mamma är så snäll trots att hon är en inbiten kleptoman och portad på mataffärerna. Hon sjunger frälsarsånger och spelar gitarr. Klas pappa tog livet av sig när Klas var fyra år gammal. Här i radhusidyllen Grönsångargatan går livet sin gilla gång. Några fascistpojkar har stängt in en liten flicka i en brunn och står och gapskrattar. Till det här området slussas inte några utslagna socialfall, knarkare eller annat konstigt folk. Här bor bara skötsamma, ordentliga och vettiga människor. Undantaget är min pappa men han sitter nästan alltid på altanen på baksidan och dricker grogg och knaprar stesolid. Det går inte att prata med honom längre. Det fjärde seriemordet inträffar. Man hittar en kvinnokropp uppe i Karlslund och hennes huvud på ICA Renommé i Haga centrum. Mördaren är en kvinnlig kristen och högst ansedd och respekterad VD på ett företag i stan som ingen misstänker. Klas och jag gråter av skräck. Pappa ligger på baksidan i regnet och sover. Fascistpojkarna hånskrattar åt oss. Vi sätter oss i cykelrummet och läser Dostojevskij och Birgitta Trotzig. Jesus ska komma och hämta oss en dag och upphöja till helgon i kärlek och sanning. Olof Palme hävdar att Sverige är ett bra land trots att självmordsstatistiken är alarmerande hög. Min farmor tog livet av sig och även hennes pappa. Klas och jag tittar på barnprogrammen och mamma har lagat dillkött. Pappa har ryckt upp sig lite och kan föra en någorlunda vettig dialog. Några flickor i min klass ringer på och vill sälja majblommor. Mamma köper några stycken. Klas går hem till sig sig och vi kramas. Jag lägger mig på sängen och fördjupar mig i Nelly Sachs rent magiska poesi, judinnan som flydde från Tyskland och som vann nobelpriset 1966. Greve Dracula under sängen muttrar någonting och jag klär av mig och somnar. Klumpen i magen är borta. Folk är så förvirrade bakom sin tvärsäkerhet.