En bild som gav mig
Mer än jag kunde mäkta med –
Men som egentligen
Inte visade något.

Men energin,
Lugnet du utstrålade
Enbart av vinkeln
Och det lilla jag kunde se –
Fick mig att fastna
Med min blick
I det som kändes
Som en evighet –
Men varade i en sekund.

Och jag vet
Att du är den enda
Jag verkligen kan
Med handen på hjärtat
Säga jag vill ha.

Och kanske är det svårt
Att ibland förstå
Att livet är en teater
Och du är min apa.

Men i den sekunden
Av harmoni du gav mig
Insåg jag skönheten i dig
Som jag saknat.

För du var min dåtid.
Du är min nutid.
Och du har
En plats
I min framtid.