Jag är ute och handlar till middagen
Känner ingen tröst av varken musiken eller försommarvärmen
Ljumna brisar trär förbi men läggs sedan platt bakom mig
Du smyger på mig med din oskuld, ett rött leende på vid gavel
Jag tror aldrig jag träffat någon som inte avgudat dig
Vill slänga mig ner på marken som ett spädbarn på savannen
Men du håller mig kvar
Jag vet inte ens vad du säger, antagligen något förnedrande som vanligt
Dolt i en komplimang som ett rakblad i sammet
Jag lyckas hålla mig behärskad samtidigt som mitt väsen luckras upp
Vet inte om du märker det
Vi har framfört denna dans förut
Jag står i affären och inser att du aldrig varit där
Ingrodd i min ångest kan du riva upp gamla sår utan närvaro
Och jag ber till Gud, till vem som helst, med endast en fråga
Kan du släppa greppet om min hals?