Ibland känner jag mig mållös
Till livet –
För jag vet inte
Vad livet vill med mig.

Och kroppen känner
Hur tomheten
Börjar bestiga mig
Likt ett berg,

Där dörren
Till det demoniska riket
Står på glänt
Och ondskan
Sipprar sakta in i mig.

Och jag känner
Att livet
Börjar sakna mening
I det kalla inre –

Trots solens värmande strålar
Är livet en håla
Dit tiden böjs
Emot det oförklarliga.

Men inombords
Spelar det ingen roll –
För livet känns tråkigt.

Och suckande
Blundar jag
Utan kontroll
I den hopplösa situation
Jag nu sitter i.

Där livet
Är en evighet –
Men allting
Känns stelt.