Det kala besöksrummet på barnpsykiatrin
bord med fyra enkla trästolar
vit bokhylla
broschyrer, några böcker, pussel, träklossar
ljusgrå gardiner med färgglada streck
väggklocka, stora siffror, tydliga sekunder
vi tittar på klockan, jag och din mamma.
vi säger ingenting.
vi väntar på psykologen
Linnea har svarta vida byxor,
vit blus, Odd Molly-kofta, mörkbrunt hår, hästsvans.
hon river ut en sida ur kollegieblocket
skriver: Förstå!
stryker under tre gånger
med blå kulspetspenna
säger: vi måste försöka förstå Leo
vi tittar på varandra, jag och din mamma
förstå?
ja, förstå, säger Linnea
tystnad
det enda som hörs är sekundernas pistolskott
papperet blir kvar på bordet
vi skulle komma ihåg ändå
kanske förstå