Det har inte gått en dag
utan att jag kommit på mig själv —

att tänka på dig.

Hur jag än försöker så kan jag inte sudda ut
bilden av dina ögon.
Som himlen färgar dem av sig, lämnar handdukar blå.

I stunder då jag inte kan andas —
är det dina ögon jag väljer att se, när jag sluter mina egna.
För i din blick gömmer sig allt som gör mig lugn.

Medan du inte ens minns, hur mina ögon ser ut.