Långt om länge kom du fram.
Du lade dina händer på dem
som svikit dig.

Och de föll döda åt sidan.

Långt om länge kunde du se
hur allt verkligen varit.

Den gryende stormen var du.
I kaoset kunde du återställa
allt till oskuldens tid.

Som när du var barn och
kunde gå genom helvetet
utan att veta om det. Bara
känna en svag bris av något
som kallades ondska.

En hetta du bara förknippade
med solen.