Frank vaknade inte på morgonen och sträckte inte ut
armarna som för att sträcka på hela kroppen.
Han gäspade inte då han vaknade och han märkte inget
särskilt då han ju inte somnat med kläderna på.

Han var inte död än och hade inte gjort det 'med stövlarna på'.
Solen sken inte in genom gula villans fönster och
han gjorde sig inte besvär med att koka havregrynsgröt,
te heller att dricka till sina tvenne med pålägg klädda mackor

av något hårt bröd. Han åt ingen frukost och gick
sedan inte heller in i badrummet och tog av sig sina kläder.
Han tappade inte upp vattnet i badkaret medan han
inte granskade som forskande sitt ansikte i spegeln.

Han tog inte ur tandborsten ur muggen innan han fyllde den
med ljummet vatten. Inte heller doppade han
tandborsten i muggens vatten, som för att något väta densamma.
Frank började sedan inte borstningen av sin tänder,

genom att öppna munnen och föra in borsten mellan heta läppar.
När han inte var klar med borstningen så tömde han
heller inte muggen, då han först inte rört om i vattnet med
borsten som för rengöring. Sedan ställde han inte

in dessa i så fall hängande väggskåp med speglar på utsidan.
Skåpet i sig var inte av metall och inte var dess dörrar
sittandes på gångjärn. Han tog inte de korta stegen fram till
badkaret och sänkte inte heller ned sin nakna kropp

i vattnet. Han klev inte över den i så fall emaljerade kanten,
det andra benet efter det ena. Det ångade inte om
det hett strömmande vattnet ur kranen vid sidan av karet.
Vattnet slöt sig inte om hans kropp och han lät sig

inte ligga i vattnet någon första kvart heller. Då han sedan
inte hållit handen om karets ena kant, ställde han
sig heller inte upp. Han tog inte litet flytande tvål i sin ena
hand och tvålade inte in axlarna eller ens halsen.

Sedan fortsatte han inte att tvåla in först ryggen eller ens
bröstkorgen och han fortsatte heller inte med magen.
Han valde inte att lossa duschen ur sitt fäste i den lodräta
och blankpolerade stången på väggen.

Det fanns inget kar, ingen vägg och ingen dusch. Frank lät inte
vredet vridas över till dusch och lät inte strålen av vatten
från duschen avlägsna tvålen från sin magra kropp. Inte heller
hängde han tillbaka duschhandtaget på härför i så fall

avsedd plats. Sedan tog han inte flaskan med intimtvål och
hällde en skvätt i ena handflatan. Här hörde han inte
det envisa ringandet på den fasta telefonin i hallen. Han hörde
det inte genom den stängda dörren. Det ringde inte

sju envisa signaler, vilka inte skar sönder tystnaden. Efter att
han inte tagit det där badet och inte skött sin hygien
ordentligt heller. Tog han sig inte heller för med att duscha,
stiga ur karet eller ens torka sig på en tegelröd handduk.

Hade håret varit blött efter att ha rengjort det med schampo
samt duschat det och legat halvvägs nere i vattnet.
Då hade hela processen kunnat gå på 42 minuter och 17 sekunder.
Men det fanns inget badrum och det fanns ingen

gul villa i någon villastad längs tunnelbanans gröna linje i en
villastad i Enskede i huvudstaden. Det existerar ingen
människa som heter Frank och inte skulle hans föräldrar heller
ha kommit på tanken att ge honom namnet om så varit.


(Spontanskriven novell före frukost, men efter samtalet i telefon.)