Det är en underdrift att säga att Agda Kleid är tokig i smala män. Det är mer än så. Hon är besatt. Den odiskutabla högtidsdagen för henne är midsommarafton i Nilsboda. Hit kommer hon för att beskåda den smalaste av alla: spiksmeden Enok Frej. Agda Kleid är tidigt på plats, men hon vet att Enok inte anländer till dansen förrän i solnedgången då eldarna tänds.

Spiksmeden Enok Frej kommer alltid klädd i vit linnekostym utan skjorta och han hörs redan när han stigit ur sin eka vid älvstranden: hörs inte med fiol, inte med dragspel, inte med cittra utan med mungigans locktoner. Och kvinnornas kroppar blir mjukare, ögonen dimmigare även hos de kvinnor som inte sätter magra män i första rummet.

Agda Kleid, som så gör, har för denna man en plan: när det är dags skall spiksmeden Enok Frej få magsurfa på vågorna mellan hennes höfter och där kommer han att ligga säkert. Det kan hon lova. Men han skall få växa till sig i några år till. Liksom få åldern inne och besitta rätta kunskaper.

Men i den tiden händer det omöjliga. En natt i ett torrt augusti brinner smedgården ner och så till den grad att Enok Frejs aska inte kan urskiljas från annan aska. Ingen kan förklara hur det gått till. Hur kan något ha blivit så varmt? Det enda som går att finna är ett fåtal skadade spikar.

Av dem gör Agda Kleid en minnestavla med namnet: Spiksmeden. Och till den håller hon sig många midsommaraftnar och drömmer om hur det en gång var och hur det en gång skulle bli, alltså det som inte blev.

* De som är bekanta med Anna Korp av Rackarspel från Gruvvattnet vet att Anna Kleid drev en bakvänd strippklubb, där kvinnor klädde på sig istället för av sig.