Jag är inte lika säker som jag ser ut

inte ens som jag känner mig

världen är inte längre sitt sanna jag
inte ens du

det sägs
i fysikernas kretsar
(bland herrar som säkert går omkring med monokel, fickur och cirkelhatt)
att ökad entropi är fullt naturligt

kanske är det så
men fragmenteringar är komplicerade i sig

Om man bara står stilla
blundar

så har man ändå forsat fram genom kosmos
Och kanske trots allt framstår som stabil

när allting annat blåser runt

man kan låsas att allt och alla runtomkring rör sig i slow-motion,
som i en film av Christopher Nolan

Inte för att jag egentligen bryr mig om mitt rykte
eller för att det spelar någon roll om ett ljusår eller två

slutligen kommer de sista fragmenten av askkorn från mitt eftermäle röra sig
ner tillsammans med allting annat
i ett svart hål

"har ni tänkt på det, va?!" , tänker jag
när jag står på perrongen och ser tuff ut

Medan ni välter glasen i baren
vänder er till gudar
invaderar länder

eller bara likgiltigt
blinkar in binära sociala flöden