Den svenska dikten hade sångens skala
när verbens ändar voro mer vokala
och böjde ändarna, så de plurala
betoningarna blevo musikala.

De sjöngo vackrare, de bättre ljödo
de verb som svenska dikter alltid bjödo.
Numera lider dikten av förbud
mot verbens pluralformers sköna ljud.