han satt i ateljén
hans våta händer mjukade upp leran 
formade smidigt dvärgar
med sina händer, de stod uppradade på
hyllorna, de stod uppradade längs väggarna
en del av dem var kleinblå, oerhörda
och diffusa, andra var vanskapta
aprikosgula dvärgar med analblekning
och förvrängda läppar
de stod i obscena poser, med stora
gummikukar
och körde varandra bakifrån
de stod med vanskapta aprikosgula
ansikten i det nordiska ljuset
dvärgar av lera som åt hela hästar
som drack snaps och
åt hela uppstyckade valar
runt ett middagsbord  
en del av dem var ofattbara
vanställda och satt i ett ovalt
rum och bestämde över
de andra dvärgarna 
han hade fått delirium
han hade supit för mycket
Koskenkorva, ciggen hängde
i mungipan medan han drejade
till musiken av Wagner
alla dessa dvärgar som tog form
under hans våta händer
som reste sig långsamt
ur den grå lerklumpen
med sin debila, tröttsamma ögon
och sina hängande, dreglande
mungipor
lerdvärgar färgade i umbra
i koboltblått, i karmosinrött
styckade zebror
styckade gorillor
styckade varandra
åt varandra
hans skakiga, svettiga
händer kunde inte sluta
dreja
hela lägenheten var dränkt
i ett psykotiskt
och livlöst sken
han drejade och drejade
han var den Oantastlige
han var den Oantastlige
han var den Oantastlige