Klimatets kris är nu ett etiskt krav
och inte minst är ansvaret poetiskt,
men diktandet blir ofta mest estetiskt
och mest ett inre, egocentriskt skav.

Klimatet krisar, men du skriver dikter
om dina individuella små problem.
Du borde skriva katastrofpoem!
Det tillhör skrivandets primära plikter.

Politikerna skall ju ta besluten,
men du som skriver måste trycka på
och inte dra dig undan, blek om truten!

Du vet ju hur det är på väg att gå.
Du måste få klimatpassiviteten bruten.
Poetiskt ansvar gäller dig också!