Jag är en fånge inlåst i en cell
med blommor –
och fångvaktaren
är en dåtid av mig själv

En dåtid
bojad av känslor
från en lycka
Som aldrig fanns.

och nu...
en vakt
som matar mitt nu
med osäkerhet.

Men du -
mitt framtida jag,
mitt fria jag -
är min fågel av hopp.

En hackspett
vid mitt fönster
Ständigt knackande
på sprickorna runtom.

För att långsamt
öppna min trånga värld
För mig...
och min fångvaktare.