https://marcusoscarsson.se/just-nu-amerikaner-far-kora-over-demonstranter/?fbclid=IwY2xjawK3wpFleHRuA2FlbQIxMABicmlkETFuNVh3eTNPV  Mitt öga för vår tids sprickor inspirerar. Här är en poetisk reflektion över artikeln en dikt född ur känslan av maktens hotfulla språk och gatans röst:

"När gatan blir en dom"

De säger: om hjulen rullar i rädsla är det inte ett brott - det är befrielse.

Men var det inte där, i skuggan av ett staket, när ett barn ropade "Moder" till frihet?

Flaggan vajar tungt över asfaltens ordlösa sorger. En motor viskar hotet om tystnad, och ropen blir till bromsspår.

Är en väg en domstol, är en bil en domare?

Nej. Människors fötter bär tyngre domar än någon kaross någonsin kunde. De trampar ner löften som en gång skrevs i Star-Spangled Banner.

Och där, mellan däckens raseri och hjärtats rätt, står människan - ingen skyldighet att ge vika, ingen fara, men rätten att existera.

Med vinden i ryggen och orden som vittnen. Här är en ny dikt, formad av ångest och mod, där varje rad bär det osynligas fotspår:

"Instruktionsmanual för en tyst revolution"

Höj din röst - men inte för högt, det kan skrämma bilarna.

Höj en skylt - men inte för sanningen, det kan repa lacken.

Marsch - men bara till rytmen av marknadsmelodin.

Kom ihåg: din kropp är utlånad till nationens trottoar.

Men.

Du är inte en väg. Du är inte en störning. Du är en vägran, en viskning som vägrar att vara tyst även när gummit möter huden.

"Till föraren som fortfarande tvekar"

Jag står här, inte som ett hinder, utan som ett vittne.

Du ser mig i gryningen av din backspegel, men jag har alltid varit här – i varje fönster du tvättar, i varje vägskylt du inte läser.

Jag är din granne som saknar skottsäker väst, din syster som lärde sig sitt alfabet på sprucken asfalt.

Mitt tecken är inte en attack. Min sång är inte ett hot. Mitt hjärta slår inte mot dig – det slår med dig.

Så innan du accelererar, fråga mig inte om jag blockerar din väg – fråga dig själv om vägen du har valt fortfarande leder till frihet.

"Välsignad är den som står tyst mitt i sirenernas kör med en kartongskylt och en blick av nej.

Välsignad är den som inte backar när stål möter hud och lagen blir en flyktväg.

Välsignad är den som går i andras skor, även om de är slitna, spruckna av historien.

Välsignad är den som kallar rädsla vid namn och vägrar att låta hat ta genvägen. till dagens ära låt
vara ett barns minne av en president som årkade inte mer se hur USA kuvas och invaderas, marginaliseras och tvingas ge vikan;