ironiska färgkoder
som blått
och grönt
på hennes känsliga ögonlock
hennes hypersensitivitet
är en strålningsblå fågel
av ironiska fjädrar
den sitter och ruvar
som en lerfågel
mellan hennes revben
ur pennan läcker
en flod av
Emily Dickinsons
koagulerade blod
blandad med
brännvin
glaskroppar
och ett par gula skor
på gräsmattan
som ingen har gått
i på århundraden
hon smörjer ansiktet
med ironiskt valspäck
och tar en selfie
att skicka som
ett självmordsbrev
till improvkursen
hon längtar
tillbaka till
i hennes rum hänger
höga fotografier
av svartvita giraffer
som diar en väldig
gorilla i Uganda
det hela är faktiskt
ganska vackert
hennes svarta basker
är ett utryck för
hennes kreativa
diktning
hon vill inte leva
i en liten fostersäck
hon vill att en dire wolf
ska slicka fosterhinnan
från hennes späda kropp
som en blind råttunge
ligga i hans varma handflata
tills hon kan se
den ultravioletta
cirkusen
som roterar
i rasande fart
utanför hennes
bostadsrätt på Mariaberget
där hon ofta ligger
i fosterställning
och diar sjukdomen vek
och tärd ur
ett fosterblått kakaduaägg