Varför inte tro den radikala pacifismen,
den som konstruerades av Jesus, Ghandi, King?
Varför gräva gravar som i ny-militarismen,
den som destruerar allting till ett ingenting?

Varför inte unna oss förlåtelsen i schismen,
den som ger oss glädje, samarbete, välgång, frid?
Varför odla hat och hot som ny-nationalismen,
den som reser murar i en redan inskränkt tid?

Varför inte lyfta fram den ljusa humanismen,
den som värnar både individ och kollektiv?
Varför tro den militanta ny-etnocentrismen,
den som inte respekterar andras perspektiv?