Vinden tog i

bröt tiden itu

jag kände som jag rasade

som att jag föll över den gångna dagen

som om benen aldrig lekt

sig ur barndomens karantän.’

Över böljande rapsfält

spred sig ovisshetens flöjel

vilken riktning skulle kärleken

sträcka sin längtande vind

hur länge

skulle hjärtat söka sina slag.

Här var jag nu

plötsligt släppt ur tvångets tankar

driven från villkorens trygghet

lämnad att söka mig själv

bakom dunkla viskningars motiv.