Skärgårdsfesten fylls av liv,
när sommarnatten står i giv.

De ljusa timmar, naivt så blå –
för att solen vägrar gå.

Dagen drar sitt tysta streck,
men ljuset glöder utan skräck.

Det vägrar vika, vägrar förstå –
för att solen vägrar gå.

Och glädjen brinner varm och sann,
när hjärtan möts i vänners band.

Ett liv vi alla kämpar att förstå –
för att solen vägrar gå.

Vi griper tag i sista ljus,
det här är sommarens sista rus.

Mörkret nalkas – och vi vill inte förstå.
För att solen vägrar gå.