Gränslösheten. Helvetet. Människor som har gått så vilse att de aldrig kan hitta hem igen och som skyller all sin problematik på andra.
De utslagna som inte ens Gud kan hjälpa till
en dräglig och anständig tillvaro. Folk som till varje pris vill vara kvar i sina helveten för det är det enda som de känner till. Kärlek det största hotet för dem. Människor som aldrig har haft några riktiga föräldrar utan endast ett par individer som avskydde svaghet och som straffade sina barn för det. De självutplånande barnen med sina psykotiska sammanbrott som omgivningen skräckslagen ryggar för. Föräldrar som envetet förnekar skuld och skyller ifrån sig och vars barn blir psykiskt dysfunktionella människor med en helt otrolig självupptagenhet och ett fullständigt ointresse för andra människor och deras behov. Ett kaos som snurrande inte går att få någon ordning på och en inkompetent psykiatri som saknar tillräckligt med resurser. Att sitta utbränd och isolerad i en snuskig lägenhet och inte ha någonting att leva för. En självmordsvåg som inte ebbar ut, en människa var sjätte timme. En formidabel kärlekslöshet och en oerhörd livsbesvikelse och bitterhet starkt frätande som blåsyra som vänds väldigt aggressivt mot omgivningen. Personer som går omkring på stan som om allting är helt OK, deras sjuka beteende och attityd. Folk vars så kallade hem inte behöver städas utan saneras. Boendestödjarna som för längesen har gett upp. En drygt överlägsen arrogans och nonchalans hos brukaren. Polisen som kommer och brottar ned bryskt. Den trötta psykiatriska personalen som har tappat både lust och motivation. De tvångsmässigt destruktiva barnen som har fastnat i utvecklingen och det är alldeles för sent med uppfostran. Det är meningslöst att försöka argumentera. Det stressade destruktiva samhällsmaskineriet som människor måste anpassa sig till. Hjärntvätten. Gränslösheten. Helvetet. Djävulen som är en utstuderat genial och outröttlig manipulatör. Det bottenlösa mörkret. Meningslösheten och hopplösheten. Nöden, ångesten hos barn som har blivit kränkta och övergivna och inte har någon att anförtro sig åt. En tungt eskalerande oundviklig och omänsklig psyksjukdom. Folk som älskar att hitta fel hos andra och att hårt fördöma. Knarkmissbruk. Den euforiskt underbara och ohämmade utlevelsen i ett urskillningslöst våld. Den groteska, odrägliga och outhärdliga urspårningen. Våldet som exploderar i en härlig njutning och i ett obeskrivligt hat som kan drabba vem som helst när som helst. Gränslösheten. Helvetet. Människor som har gått så vilse att de aldrig kan hitta hem igen. Hur rädslan vinner över kärleken och allt blir svart. 
Varje människa är större än sin situation.