I spegeln
är jag naken
i det klaustrofobiska grå.

Vill jag min smärta dämpa
med droger
och sprit
till rytmen
av feta beat.

Men bror
jag vill droppa varje beat
och tjacka livets hårda gåtor –
likt betongen
i kruset
från ruset.

Vill jag drippa,
trippa –

livet leker.

Jag är kungen i gettot,
mannen i legenden,
myten i historien
som ingen tordes rå att slå.

Men kaoset
är en dropp.

Svärtan.