Jag vill egentligen inte skriva det här. För jag är så arg på dig. Men jag måste.
På riktigt, hur kunde du? Du lämnade mig helt tom, gråtandes i min ensamhet.
Jag var så taggad på sommaren för jag trodde att jag skulle få spendera den med dig. Men så kommer det inte bli, och den tanken skaver i mig.
Jag älskade dig mer än vad jag älskade mig själv. Det gör ont att jag inte ska kunna få kalla dig min kille mer.
Jag hade äntligen blivit säker i min kropp, något jag aldrig var innan.

Jag saknar dig, men inte helvetet du gav mig.

/ J