jag nödgades att vakna hårt med ett ryck.
var tvungen att lyssna i fjärran
efter portens långsamma öppning.
som om jag redan vore där,
vid gångjärnen av budskapet
genom kött och blod.
som om de hade dödats
var osanningens vakthundar tysta
så att jag kunde ta emot nåd,
nämligen det fulla måttet av ny tystnad
där en högre ordning börjar
med min sömnlöshet.