ett konstverk av doktriner
står på bakgården
det spelar så skönt i natten
det spelar ett flöde av
rödhet, det spelar ett flöde
av svavel över nakna kroppar
ett konstverk av doktriner
smälter
som om det är skulpterar i smör
ett grishuvud skulpterat i smör
smälter i ljuset på bakgården

**

fluidum absorberas i näthinnan
som en nymfparakit upplöst i kristaller
detta sköna ting: ett absurdum
en våglängdsradio av fontaneller
att kanalisera ångesten
kanalisera den till nymfparakit
med sköra vingar av infrarött ljus
att flyga genom mörka skogar
att flyga genom mörka skogar
av amerikanska människoansikten


**

rytmisk andhämtning
av min stereotypa oegentlighet
när gud faller
som handproteser genom rymden
i ultrarapid
detta händelseförlopp förbryllar mig

 **

i polaroidbilden framträder
ett verkligare ord
en ultraviolett bild på en kakadua
begravd i tinningen
efter århundraden av vinter
hade den börjat röra på sig
vek och tärd ruvade den natten
till en annan dag
vek och tärd växer den
vingar av färger och ljus
denna ultravioletta kakadua
att lysa vintern till blommor
att lysa ångesten till vingar
detta att dikta 
detta att andas utan att ha
munnen full med jord