Jag är hjälpt av mina konstnärliga alster.

Som karaktärer i en inre film,
där jag leker fritt med materialet.

Det fungerar, men ingen vill se detta.

Först är man livrädd i psykosen
sen vågar man se det upplevda..

Sen låta det konstnärliga
eller det hemska inom en
bli uppdelade i karaktärer.

Materialet
jag använder
är tapetlim
tyg och kartong
sen målar jag
och lackerar
med tyg lim.

Gips och lera
hönsnät också
färger och text.

Det känns så bra att se den inre
känslan i alster utanför i verklighet.

Som att allt vänds ut och in.

Det kanske är det som blivit fel en gång.

Jag menar att verkligheten är inom en
och det hemska är utanför, men i farliga
situationer utanför hamnar i farliga inuti.

Tänker jag för mycket nu?

Nej, jag håller på att skapa en karaktär.

Allt farligt som jag upplevt där jag är rädd
blir efter mitt arbete ett, sen när jag känner
ångest, stark rädsla hjälper det att uppleva
den konstnärliga karaktären, se och känna.

Det är samma som
när man inte kan lämna en farlig man
när man är livrädd vill han ha sex och
då känner man och blir lugn av honom.

Man är liksom fast i det.

Fast resten av en är livrädd.

Jag har redan gjort ett alster i detta.

(Det känns tryggt)