Det eviga kriget
som att tappa bort glasögonen i ett rum man aldrig lämnar
Man famlar runt, ser suddigt
och undrar varför grannen alltid står utanför
med händerna i fickorna
som om han väntar på att någon ska öppna

Ibland skriker huset så högt att fönstren darrar
men vi säger att det bara är vinden —
och fortsätter sitta stilla
med hjärtan som låser sig i bröstet

Vi låtsas att det är något annat
men kriget sitter kvar i väggarna
och i det tysta rummet där ingen riktigt hör