Innan gryningen brann.
Jag gick igenom skogens vingklippta smog.
En allé av diamanter.
Så kittlande nära.
Varje del av mig andas.
Endast svalorna minns mitt namn.
När bäcken porlar som mest.
Jag känner din kropp mot min.
Vi läser varandras dikter.
Plockar de prästkragar vi inte ser.
Natten så oändlig.
Men vad gör det.
När nuet lockar ännu mer.
Sommarhimlen så gåtfull.
Men det jag kommer minnas.
Viskningar så kittlande sanna.
Lämnar videungens lena brus.
Vilande såsom stjärnorna.
Tätt omslingrade.
Vad är väl bättre än det?
Ja,vad?