Jag levde längs brisen.
Bland stjärnfall och dess skuggor.
Sakta jag förlät mig själv.
I ett hav av solmogna björnbär.
Jag äntligen fann lugnet längs livets stig.
Tröstar mig med drömmarnas cider.
Jag såg en död fågel idag.
Hon såg så vacker ut.
Den lilla sköra kroppen.
Jag kände igen mina känslor.
Sorgen.
Den som skär i hjärtat.
River upp svarta ärr.
Ärr som slits upp.
Om och om igen.
Det kommer nog dröja innan jag släpper tankarna om den lilla, lilla fågeln.
Blunda du sagolika.
Önskar dina vingar bär dig.
Högt över himlens hav.
Så även du lever längs brisen.
Bland stjärnfall och dess skuggor.