Så blåste vinden bort över havet och alla drömmar försvann
jag var på väg till en plats som vi pratade om med varann
där i den lilla byn såg jag det vita huset för första gången
som i en spegel uti havet med den gröna tången
långsamt gick jag stigen fram med lycka i mitt hjärta
glömde bort att du ej fanns och lämnat mig i smärta
vackert drillade en fågel våran sång i vinden
från trädet rispade en gren ett sår i kinden

Jag ser en snäcka vackert vit som stranden
och ser din skugga lite längre bort i sanden
du tar min hand och viskar sen så ömt
kom följ mig ut till havet jag har dig inte glömt
skymning kom och solen gick sen ner
uti min hand jag kände dig ej mer