https://stirileprotv.ro/stiri/international/iranul-a-lansat-rachete-hip

Stjärnorna höll andan när ökentystnaden splittrades, Av eldtungade bågar som hånade himlavalvet. Fattahs skarpa viskning, smidd i uråldrig grus, Sjunger nu över luften med djärv avsikt.

Vad är detta för löfte, att flamma genom den heliga rymden, Där profeter vandrade och barn en gång lekte? När vrede blir hederns ansiktes mask, Vem spänner bågen, och vem blir bytet?

Ändå är raketer också skammens meteorer, Deras vägar antänder minnesrullar – Av imperiernas stolthet och damm som inte bar något namn, Av rättvisa suddad ut av människans artilleri.

Så låt himlen inte bara eka av rädsla, Utan bära böner som jorden må stiga upp och höra.