På sommaren försvinner lusten
att skriva vers med bry och bredd.
Den kommer åter framåt hösten,
då jag är mindre bred och rädd.

På sommaren förrinner texten
i solens strålar, himlens regn.
Den stannar liksom upp i växten
men blommar upp i höstens hägn.

På sommar´n tar min vers semester
och svinner bort på annat håll,
men andras dikter blir då gäster
tills hösten slår mitt parasoll.