Jag säger att jag mår bra, men det gör jag inte –
Titta bara noga.
Se hur djupt kollapsen går inom mig,
Hur mörkret har fallit, tätt och oändligt.

Det finns en brinnande sommar som rasar inom mig –
En torka av glädje, en hungersnöd efter frid.
Se noga – min själ ligger dåsig, trasig, i smärta.
Det är inte riktigt natt,
Utan mer som en för tidig skymning vid middagstid,
Där varje ljuskälla har bleknat bort.

Jag säger att jag mår bra, men inuti växer en tyst förtvivlan,
En rostande andedräkt som gammalt järn
Som lämnats att förfalla.
Rosen som försökte blomma – titta, den gråter,
Täckt av dimma.

Jag vet inte ens varför jag har väntat här i evigheter,
Där dammstorm efter dammstorm drar fram,
Strimmor av ångest markerar mitt ansikte,
Och oändliga klor av rädsla som gnager på mig.

Inom mig råder kaos —
Ett upplopp av oväsen, en stigande marsch,
Slagord ropas i raseri,
Telegram, strejker, banknedstängningar —
En flod av protester och oroligheter.

Gata efter gränd inom mig överväldigas av strejker,
Plötsligt fryser hastiga förbipasserande till
Som om de tystats av utegångsförbud.

Inom mig finns inget annat än ruin, konflikt och katastrof.
Se — ett barn som svälter av hunger,
Se — hungersnödens ansikten, otaliga och hemsökande.

Jag säger att jag mår bra, men det gör jag inte —
Bara se inuti,
Se hur rastlöst galenskapen växer,
Hur sönderriven, hur bar, hur blåslagen jag är.