midsommarnatt
ändå nattsvart
i skrymslen som ljus aldrig når
där falskt hopp bor
där leendet maskerar bitterhet
där skratten klingar falskt
klingar tomt

jag lämnar den här platsen nu
jag lämnar dig och er
jag överger mitt skådespeleri
jag räcker inte till
jag går ner ifrån scenen nu
jag klarar inte mer

midnattsolen bjuder mig
ropar viskande mitt namn
Sol vill med kravlös värme
omsluta min kropp
när Jaget blivit aska
hela mig och älska
som ingen annan gjort
som ingen hittills kunnat
till henne vågar jag
fullständigt ge mig hän

leendet är äkta
när jag går iväg
inte för det jag lämnar
(jag kommer sakna)
utan det jag vinner
(sanningen)
min själ

ni kommer se mig
höra mig och säga:
"där är han"
en synvilla jag är
regnbågens baksida och
dimman som bränts bort

Du kan finna mig
när Du till sist söker
ett liv
en vän
en själ som vågar lida
i kärleksfull sanning och skratta
åt denna vilsna värld