Jag betar av veckorna
i dosimeterns sju rum
medan kroppen drar obliquerna tätare
omkring sig

Jag går från vänster till höger
med allt större tomrum i släptåg

Personliga pronomina ligger och skräpar
i dagtidskanterna
efter mig;
avskrädeshöga, avvrängda, förbrukade,
sårskorporna så många att de kallar mig Skav-Sir
långt utanför hemkommun
och stadig hågkomst

Här är stunden långgrund
och horisonterna fullhängda med klädstreck
och fabrikskonturer,
Tarkovskijstämda i dagens uttänjda ljus

The locals live their tinted lives

Språken rustar för tystnad

Handeldvapnen förbereder armlängds avstånds
friskluftade kroppshålning