Det är i rädslan
att släppa in någon ny
i rummet jag trodde var krossat
som fortfarande läker
och nu bereder plats
för någon ny.

Och i havet
av det oändliga
faller jag
dag för dag
mer ner
i känslornas hav.

Jag kan inte hjälpa
att du växer inom mig –
det är en gnista
som sakta tar sig
och jag finner inte orden
att förklara
hur mitt hjärta
slår ett extra slag
för hjärtat jag trodde
slutat slå –
slår nu sakta inom mig igen.
Och du blev
till dess start.