Morgonens fradga
blir till strån av
ståndaktigt gräs vass
och andra stjälkar

Värmen sakta
drömströmmande
ger hint om ny
timma i antågande

Inom oss nåt outtalat
som vill möta solen
dess välde tillgodose
måttet inre klarhet

I det närmaste
brinnande vårt
ljusknippe liksom
ivern att se allt ta fart