Kärlek –
jag tror den biter mig,
förvandlar mig,
något inom mig gror
dag för dag
i din närvaro
men ändå frånvaro.

Och för varje samtal
blir det alltmer svårt
att förneka
det faktum
att känslorna för dig
växer.

Men lika så växer
rädslan –
att bubblan ska spricka,
att verkligheten ska skifta
till en lögn
jag levt i.

För du berör något i mig
jag trodde varit borta,
du visar mig saker
jag trodde ej längre
existerade.

En rädsla –
att tappa mig själv
i havet av känslor,
att låta dig ta över mig.

Allt som är vackert
slutar i kras –
ett mantra jag surt levt i.

För kärleken
känns långt borta.
Men i din varma närhet
känner jag känslorna gro –
av både extas
och rädsla.

Kärlekens känslor
nafsar efter mig,
och skuggan
av mitt förflutna
hemsöker mig.