Så sitter vi här vid köksbordet
och fikar. Jag har gjort en
sockerkaka. Hur himla vardagligt
är inte det? Klockan talar om
att den är elva, fin klang ännu
trots många år på väggen.
Vi har gjort en brasa, trots att
det är juni. Gummistövlarna står
på altanen som för att tala
om vilket väder det är ute.
Flugsnapparparet matar
sina ungar i den gamla holken i björken.
Så slår mig tanken
att det vardagliga och trygga
känns bra ändå.