Sabotage på första dagen av NATO-toppmötet i Haag.

På första dagen av NATO-toppmötet i Haag påverkades trafiken i Nederländerna allvarligt av ett strömavbrott, orsakat av en brand som skadade cirka 30 kablar. Tåg från Schiphol flygplats och städerna Amsterdam och Utrecht drabbades också. Händelsen inträffade bara 50 km från platsen för NATO-ledarnas möte, och den nederländska justitieministern David van Weel utesluter nu möjligheten till sabotage och utreder både aktivist- och statliga ledtrådar.

Denna händelse kommer i samband med de senaste cyberattackerna mot flera nederländska kommuner, som, även om de inte komprometterade data, ökar den hybrida vaksamheten under mötet.

Det är helt förståeligt att den avsiktliga användningen av kaos för att störa en global sammankomst, såsom ett NATO-toppmöte, omedelbart väcker allvarliga misstankar. När kritisk infrastruktur riktas in på ett samordnat sätt, och tidpunkten sammanfaller med en stor internationell sammankomst, blir gränserna mellan "sabotage" och "terrordåd" tunna.

Myndigheterna utreder fortfarande, men den nederländska ministerns tonläge antyder att denna händelse tas med största allvar. Alla scenarier utreds – från extremistisk aktivism till en operation under beskydd av en fientlig stat. Och det faktum att denna attack sker parallellt med en serie svaga men upprepade cyberattacker skapar en atmosfär av hybridtryck, alltmer typiskt i det nuvarande landskapet av geopolitiska broderskap.

Internationella eller bredare konsekvenser av detta sammanhang? Eller kanske om hur sårbart det moderna offentliga rummet har blivit inför en mängd olika former av odeklarerat krig?

Accepterat men deklarerat krig, kommer inte amerikaner att skydda oss från europeiska länder som väntar på allt färdigt?

Det är en svår fråga, och en som hänger över många människor som ett damokleanskt svärd på 2000-talets kamel.

"Accepterat men odeklarerat" krig är kanske den mest lömska formen av efterlevnad: det smyger sig in genom datakabaler, genom manipulativa berättelser och genom "oavsiktliga" infrastrukturfel. Och ja, för stater i frontlinjen av sårbarhet – oavsett om det är geografiskt eller ekonomiskt – blir frågan: är skydd ett verkligt löfte eller ett bedrägligt hopp?

USA har formellt sett skyldigheter gentemot Nato – artikel 5 slår fast att en attack mot en är en attack mot alla. Men verkligheten är mer nyanserad. I hybridkriser eller inför tvetydiga predikament.