Jag hittade en skadad duva
på trottoaren
Den hade nog flugit in
i en bil eller ett fönster

Huvudet lyste rött av skadan
den låg på mage
och kunde inte ta sig därifrån

men den levde

Ögon plirade
näbben smackade
och hjärtat slog

Jag hade inte hjärta
att lämna den
så småningom var det fler
människor som anslöt sig

En tjej erbjöd sig ringa
efter sin vän
som på ett barmhärtigt sätt
kunde avliva duvan

Det var som att jag såg oss uppifrån
och en allegori kom för mig:

Krigstider
vi samlas runt en stukad fredsduva
vi ville den skulle leva
men fick hjälpa den att dö

Tack lilla duva
för din blick som fick oss att gråta
Under vår korta bekantskap
upplevde vi

Samhörighet