Det tindrar svagt i diset

över Storsjöns pinade palett

Svart vatten, vita vågor

och silverglitter där solens strålar lekt

I sommarkvällens dans med ljuset

höljda i luftens slöja av fukt

tornar Oviksfjällens skarpa former

som ett lugn över synens ivriga dräkt

Det sjunger något självklart och trofullt

I bröstet något stilla och lätt

Det här är min plats på jorden

och det är det vackraste jag har sett