bedrövad den sitter

som tappat förmågan

den inte ens gitter

slocknat har lågan

poeten sliter sitt hår

vet ej vad att göra

fäller en sorgsen tår

nyper i sitt öra

om allt den redan skrivit har

vad finns kvar att säga

när inget finns kvar

kan inte ropa heja

får väl hoppa över bäcken

kanske det klarnar då

kanske då visar sig tecken

det är vägen poeten ska gå

genast poeten känner sig glad

spottar sig i näven, tar nya tag

det här blir nog en bra dag

jublar glatt hurra, hurra!