Ekande, skrämmande ljud
i tomheten av dessa enorma stenväggar
skrämmer mig inte ikväll.

För i minnenas stad
är livet i extas,
där kristaller tindrar
och harmonin svävar
i idylliska vyer
av det mäktigaste man kan beröra.

Här, i rummet av fyra enorma väggar,
sveper krystade tavlor
genom tid och rymd,
till oändligheten av det magiska inre.

Och i ljudet av det ekande ekot
vill livet ta ett skutt
in i idylliska vyer,
av magiska syner
där varje minne blivit till en film
som speglas på fyra väggar
av vacker beige granit.

Dit spindlarna ej längre kräver föda,
och väven ej längre skaver,
till rytmen av musik.

I idylliska vyer
vill livet befrukta
återfödelsens harmoni.

Och i sista minuten av det sköra
skall livet alltid, magiskt,
mig få beröra.